Varje dag får jag träffa lilla Castor, (han är faktiskt här hemma hos mig nu) men det var länge sen jag fick träffa min älskade Julia. Hennes människor är min daghusse och dagmatte så vi går på långpromenader ibland, men nu var det länge sen vi gick ut sist.

Jullan har väldigt långt och tjockt hår och en vänlig nos som är lite större än hennes fina bruna ögon. Jag undrar alltid hur hon klarar av sommrarna, hon borde få värmeslag med sin lurviga päls.

Det bästa med henne är ändå hennes personlighet, för det finns ingenting så roligt som att leka med Julia, vi är samma storlek så jag slipper tänka på att vara försiktig. Ett plus är också att hon inte är lika snabb som mig, jag älskar att kunna springa iväg från andra!

Jag gillar också hennes matte och husse såklart, de är snälla och skojiga!

När jag hör att deras bil kommer, (alla bilar har ett unikt läte, du skulle också kunna höra det om du hade lika begåvade öron som jag) så blir jag så glad att jag nästan kissar på mig.

Sen när daghusse kommer hoppar jag upp på mina bakben och lutar mig mot honom, egentilgen vet jag att jag inte får göra så men jag kan bara inte låta bli. Fast daghusse brukar aldrig putta ner mig, han kramar om mig i sin varmaste famn och jag spricker av lycka!

Sen hoppar jag in i bilens bagage bredvid Jullan och vi för intressanta konversationer om allt mellan himmel och jord, medan vi åker mot vår promenadled.

Jag och Julia har oftast samma åsikter om saker, vi tycker båda att katter är hemska, dreglande monster men att de ändå bör finnas för annars skulle det finnas för mycket med sork.

En annan delad åsikt är att vi hundar borde få sköta vår hygien själv, våra människor är elaka när de tvättar oss, för att inte tala om när de klipper klorna på oss.

/Bailey   

Halloj! Idag har jag varit ensam hemma. Det har såklart varit ganska långtråkigt, men det känns okej nu för att mina mina tre små mattar har kommit hem.

Imorse tog jag och stor-matte dock en ganska lång promenad, stor-matte packade på sig många lager av vinterkläder innan. Det var helmysigt! Frosten gnistrade vackert i det vissnade gräset och luften var alldeles fräsh i jämförelse med min lite unkna morgon-andedräkt.

Promenaden var tyst, behaglig och mysig fler ord än så behövs faktiskt inte.

P.s nu har mamma-matte klippt mig runt ögonen så att jag kan se igen!

/Haleon Bailon   

 Hey dude! Här är en bildbomb, sprängfylld med underbar Bailighet!

En nos är alltid en nos... SWAG

En läsare önskade en bild på Baileys stora tassar som han har så svårt att skriva med. Någon som förstår hans svårigheter? 

Lite suddig, Bailey hade svårt att stå still, trots att han visste att bilden var till bloggen...

Vilken konstig hund, matte!

/Matte  

Kanske tycker du att det är lite tjatigt med alla dessa promenader som jag alltid skriver om, men promenader är mycket mer härliga än vad ni människor tycks förstå.

Dessutom händer det alltid något när man har stor-matte på andra änden kopplet.

Ibland är hon ganska svår att begripa.

Hursomhelst, idag gick jag och stor-matte runt sjön som ligger i våran by. När vi var ute och gick stannade hon plötsligt, jag såg mig runt men kunde inte märka något speciellt.

Sen försökte stor-matte imitera en katt och hon sa "Mjau!" och jag fattade ingenting.

"Lägg av nu,"sade jag till henne,"du låter inte som en katt, snarare som en hes igelkott." 

Men det tjänade förstås ingenting till, även fast jag förstår människospråk så kan hon inte förstå mitt språk.

Hon började gå sakta och jag kände hur mitt koppel blev kortare. Då såg jag en katt, antagligen hade stor-matte försökt varna katten för mig, men korkad som bara katter kan vara förstod han inte vad hon ville säga.

Fast egentligen vet jag inte om jag hade förstått heller, jag menar, stor-matte med hennes märkliga beteenden och konstiga idéer.

Vid åsynen av mig blev katten så förskräckt att han hostade upp en slemmig hårboll (eller det var i alla fall nära att han hostade upp en hårboll) och skuttade av vägen.

Där låg han på ängen och blev en platt och misstänksam kisse, men jag ville visa mig duktig framför stor-matte, så jag låtsades inte om honom.

Efter det gick vi förbi den vandrande limpans hus, (den vandrande limpan är en vresig liten tax) och han var inte hemma idag så jag passade på att kissa på hans territorium.

Vi gick även förbi huset där De tre hundarna som alltid skäller bor. De var inte heller hemma vilket gav mig mod att lämna en lite fastare gåva mitt emot deras hus. En brun sådan.

Jag kan inte påstå att det hände mer en så på våran promenad, så det var allt.

Men lite bilder från turen kanske?

Som ni ser är det på tiden att jag får min päls klippt, speciellt fluffet runt ögonen. 

Ett litet äventyr i en lerpöl är aldrig fel!

På den här bilden tycker jag att stor-matte är hemskt besvärlig som bara tar bilder...

Men sen kom jag på att det måste bli en bra bild till bloggen och alla er som läser... Så jag log åt kameran.

Och här stack jag ner hela huvudet i vattnet och tog mig en uppfriskande slurk:

Det var min och stor-mattes promenad det!

/Bailey       

på morgonen drömde jag en dröm. Den handlade inte om något särskilt, det enda jag minns var att jag såg en milko-bil framför mig och när den åkte hörde jag hur mjölken skvalpade i den. Sen vaknade jag och upptäckte att Bailey slickade mig i ansiktet. Det var han som hade gjort det skvalpande ljudet!

Tänkte bjuda på lite bilder från förra sommaren. Visst är jag gullig?

Jag är yogahunden- se och lär!

/Din Bailon    

På mormors dator finns inga bilder på moi. Men det finns några bilder på Castor, han är visserligen inte lika söt som jag, men lite ögongodis är han väl. Här är en bild på han och hans flickvän Meja. Får bara se vad hon säger, när hon får reda på att han är kastrerad...

Castor i närbild:

/Din Bailey    

Ännu en dag hemma hos mommo och Castor med mina tre människosystrar.

Idag har varit en ganska lat dag, vi har mest bara gått ut för att kissa, men på eftermiddagen gick jag och Castor ut på en promenad med lill-matte och stor-matte. Först gick vi hem till oss för att lill-matte ville hämta sitt gosedjur. Lill-matte gick in medan vi andra stannade ute.

Halloweenpumpan står fortfarande kvar utanför vår bro som en slemmig orange klump och jag tänkte att det kanske var dags att slänga den. Jag visade tydligt min åsikt om detta och lyfte mitt ben och kissade på den.

"Urrg, Bailey!" sade stor-matte och jag viftade på svansen, glad åt att hon hade noterat det.

Sen gick vi ner mellan en liten skog nära vårt hus på väg tillbaka till Castors hus.

Där hittade Castor ett av mina tuggben som jag hade glömt bort. Han tog upp den med munnen, men stor-matte tog av honom den. Hon sade att den var äcklig, och jag fattar inte riktigt, trots att människor brukar tycka att ett ben är så äckligt att de knappt vill röra det, så låter de sin adopterade gullegris tugga på den!

För alla er människor som läser detta, lyssna på ett klokt råd från en klok hund som mig själv: ge benet en chans, och du kommer att märka att du hellre tuggar på det en fredagskväll, än på chips och godis. Det är dessutom mycket nyttigare.

Hursomhelst, efter det korsade vi täckten på väg mot Castors hus och lill-matte och Castor gick in. Men jag och stor-matte gick vidare på en längre promenad vilket var härligt för oss båda.

För tillfället ser människorna på Animal Planet. Jag är inte särskilt intresserad av att titta på tv, men när en hund dök upp på skärmen blev jag så upprörd att jag ställde mig upp, gick fram till tv:n och skällde ut den för att den hade fräckheten att visa sig på Castors mark. 

Nu ska människorna snart få mat, jag har redan fått min mat, men om jag har tur lyckas jag charma åt mig lite av deras också.

Lycka mig till! Och glöm inte mitt tips- tuggben är utsökta!

/Din Bailey