Jag har ändrat mitt namn på instagram. Nu heter jag bailey_the_labradude . Jag har hållt på med kontot i fyra dagar nu och fått över 100 följare! Gå gärna in på instagram och titta. Jag lägger upp massor av bilder!

Hej! Äntligen har familjen kommit hem från Stockholm och jag blev så glad att min svans vevade som en propeller och jag skuttade upp och ner av glädje. Nu har jag alltså internet igen, men för tillfället har jag tröttnat lite på att blogga, men jag återkommer!

Istället är jag aktiv på instagram, där jag för nuvarande lyckats skrapa ihop till 71 fina följare. De flesta är hundar som också instagrammar. 

Om du vill fortsätta hänga med i mitt liv skulle det glädja mig ut till svanstippen om du ville följa mig! Du får se lite extra bilder som du inte har sett och smidigt hänga med på min vardag.

Jag heter labradoodlebailey. 

Vi ses där!

/din Bailoon   

Idag har varit en lat dag. Alla mina människor har varit till simhallen och gymmat och badat. Alla förutom lill- och stormatte, som stannade hemma och tecknade. Ibland önskar jag att jag kunde teckna, men mina tassar är helt enkelt för fumliga. Jag undrar vad jag skulle teckna om jag kunde det. Jag skulle nog göra ett självporträtt, kanske skulle jag teckna ett ben, eller något annat intressant.

Ibland önskar jag att jag kunde spela kort också. När hela min familj gör det så brukar jag skälla för att få dem att sluta, men de fortsätter bara att spela kort. Jaja, det finns ju saker som jag kan mycket bättre än de. Jag kan gräva gropar i marken med mina bara tassar, jag kan lukta mig till en skithög från hundra meters avstånd och mycket annat. Varför skulle jag behöva spela kort? Dumheter.

I alla fall vill jag bara berätta att det kanske dröjer en vecka tills jag kan blogga igen. Mina människor ska till Stockholm och då kommer jag att bo hos mormor och Castor. De har inget internet...

/Baileyboo   

Voilá! Här är eran julklapp från mig, lite jullovsbilder!

Som ni ser på bilden ovan har jag en filt på mig. Jag blev så naken och frusen sen jag klippte mig! Men under filten är det varmt och gosigt...

De här bilderna är tagna ute på en prommis.

Vackert som ett vykort! Inte sant?

/Bailey    

Det var ett tag sedan jag bloggade sist, men här kommer i alla fall ett litet inlägg.

Hitills har mitt jullov varit en dans på rosor. Jag har varit lös ofta när jag varit ute, och så har jag träffat Castoroni och mormor varje dag. Det är också så mysigt när alla mina människor är hemma. Husses bror har också varit hit och firat jul med oss, men han åkte hem till Karlstad idag. Jag tycker om när han hälsar på oss. Förra året var mina människor till Thailand och då fick jag bo hos honom.

Till en början var jag lite sur för att jag inte fick följa med utomlands, men sen insåg jag att jag säkert skulle ha svettats ihjäl. Eller om jag inte hade dött av värme hade jag väl blivit rabiessmittad. I alla fall kom jag farbrorn mycket nära den julen. Han är också så fenomenalt duktig på att massera mig. Han masserar ända från nacken till svansroten. Jag älskar när folk masserar mig vid svansroten, svansen blir nämligen ganska överansträngd ibland av allt viftande.

På julafton var hela min familj hemma: mamma-matte, pappa-husse, stor-matte, mellan-matte, lill-matte, mormor, Castor och pappa-husses bror. Till julklapp fick jag ett jumbo-ben som är helt utsökt. Faktum är att jag tuggar på det just nu. Castor fick också ett ben som var mindre än mitt (liten hund- litet ben, stor hund- stort ben). Vi fick också den mest delicata julmiddagen. Massor av älgkött och en prinskorv. Castor glufsade i sig allt som ett hårigt litet monster, medan jag förefick med gott exempel. Jag åt mycket försiktigt, trots att jag oroade mig att Castor skulle kasta sig på min mat. Jag hörde att någon av människorna sade att jag skulle kunna vara med på nobelfesten och sitta bredvid kungen! Jag har faktiskt utmärkt bordsskick om jag får säga det själv.

En till sak som jag vill berätta är att jag såg två rådjur ute på våran täckt i förrgår. En hona och en hane, (jag såg tofsen mellan benen på den ena). Jag ställde mig framför fönstret och samlade kraft enda ut ifrån svanstippen och skällde allt vad jag kunde. Jag måste ju försvara mina människor från dem, för rodjur är farliga varelser! Efter att ha skrämt bort bästarna gick jag med stoltheten av en hjälte tillbaka till min matskål och tuggade i mig några torrknartar.

Det tror jag var allt!

/Baileyboy   

Varje dag får jag träffa lilla Castor, (han är faktiskt här hemma hos mig nu) men det var länge sen jag fick träffa min älskade Julia. Hennes människor är min daghusse och dagmatte så vi går på långpromenader ibland, men nu var det länge sen vi gick ut sist.

Jullan har väldigt långt och tjockt hår och en vänlig nos som är lite större än hennes fina bruna ögon. Jag undrar alltid hur hon klarar av sommrarna, hon borde få värmeslag med sin lurviga päls.

Det bästa med henne är ändå hennes personlighet, för det finns ingenting så roligt som att leka med Julia, vi är samma storlek så jag slipper tänka på att vara försiktig. Ett plus är också att hon inte är lika snabb som mig, jag älskar att kunna springa iväg från andra!

Jag gillar också hennes matte och husse såklart, de är snälla och skojiga!

När jag hör att deras bil kommer, (alla bilar har ett unikt läte, du skulle också kunna höra det om du hade lika begåvade öron som jag) så blir jag så glad att jag nästan kissar på mig.

Sen när daghusse kommer hoppar jag upp på mina bakben och lutar mig mot honom, egentilgen vet jag att jag inte får göra så men jag kan bara inte låta bli. Fast daghusse brukar aldrig putta ner mig, han kramar om mig i sin varmaste famn och jag spricker av lycka!

Sen hoppar jag in i bilens bagage bredvid Jullan och vi för intressanta konversationer om allt mellan himmel och jord, medan vi åker mot vår promenadled.

Jag och Julia har oftast samma åsikter om saker, vi tycker båda att katter är hemska, dreglande monster men att de ändå bör finnas för annars skulle det finnas för mycket med sork.

En annan delad åsikt är att vi hundar borde få sköta vår hygien själv, våra människor är elaka när de tvättar oss, för att inte tala om när de klipper klorna på oss.

/Bailey   

Halloj! Idag har jag varit ensam hemma. Det har såklart varit ganska långtråkigt, men det känns okej nu för att mina mina tre små mattar har kommit hem.

Imorse tog jag och stor-matte dock en ganska lång promenad, stor-matte packade på sig många lager av vinterkläder innan. Det var helmysigt! Frosten gnistrade vackert i det vissnade gräset och luften var alldeles fräsh i jämförelse med min lite unkna morgon-andedräkt.

Promenaden var tyst, behaglig och mysig fler ord än så behövs faktiskt inte.

P.s nu har mamma-matte klippt mig runt ögonen så att jag kan se igen!

/Haleon Bailon   

Kanske tycker du att det är lite tjatigt med alla dessa promenader som jag alltid skriver om, men promenader är mycket mer härliga än vad ni människor tycks förstå.

Dessutom händer det alltid något när man har stor-matte på andra änden kopplet.

Ibland är hon ganska svår att begripa.

Hursomhelst, idag gick jag och stor-matte runt sjön som ligger i våran by. När vi var ute och gick stannade hon plötsligt, jag såg mig runt men kunde inte märka något speciellt.

Sen försökte stor-matte imitera en katt och hon sa "Mjau!" och jag fattade ingenting.

"Lägg av nu,"sade jag till henne,"du låter inte som en katt, snarare som en hes igelkott." 

Men det tjänade förstås ingenting till, även fast jag förstår människospråk så kan hon inte förstå mitt språk.

Hon började gå sakta och jag kände hur mitt koppel blev kortare. Då såg jag en katt, antagligen hade stor-matte försökt varna katten för mig, men korkad som bara katter kan vara förstod han inte vad hon ville säga.

Fast egentligen vet jag inte om jag hade förstått heller, jag menar, stor-matte med hennes märkliga beteenden och konstiga idéer.

Vid åsynen av mig blev katten så förskräckt att han hostade upp en slemmig hårboll (eller det var i alla fall nära att han hostade upp en hårboll) och skuttade av vägen.

Där låg han på ängen och blev en platt och misstänksam kisse, men jag ville visa mig duktig framför stor-matte, så jag låtsades inte om honom.

Efter det gick vi förbi den vandrande limpans hus, (den vandrande limpan är en vresig liten tax) och han var inte hemma idag så jag passade på att kissa på hans territorium.

Vi gick även förbi huset där De tre hundarna som alltid skäller bor. De var inte heller hemma vilket gav mig mod att lämna en lite fastare gåva mitt emot deras hus. En brun sådan.

Jag kan inte påstå att det hände mer en så på våran promenad, så det var allt.

Men lite bilder från turen kanske?

Som ni ser är det på tiden att jag får min päls klippt, speciellt fluffet runt ögonen. 

Ett litet äventyr i en lerpöl är aldrig fel!

På den här bilden tycker jag att stor-matte är hemskt besvärlig som bara tar bilder...

Men sen kom jag på att det måste bli en bra bild till bloggen och alla er som läser... Så jag log åt kameran.

Och här stack jag ner hela huvudet i vattnet och tog mig en uppfriskande slurk:

Det var min och stor-mattes promenad det!

/Bailey