på morgonen drömde jag en dröm. Den handlade inte om något särskilt, det enda jag minns var att jag såg en milko-bil framför mig och när den åkte hörde jag hur mjölken skvalpade i den. Sen vaknade jag och upptäckte att Bailey slickade mig i ansiktet. Det var han som hade gjort det skvalpande ljudet!

Godmorgon allihopa. 

Har varit ute i skogen en timme nu och bara sprungit runt i den friska luften. Nu är det faktiskt ganska skönt att sitta inne med aningen blöt päls och bara slappa. Nu är inte surkatten inne heller, och det är ju alltid något bra.

Det ända dåliga som jag kan komma på är att min nos kliar så förfärligt. Det gör den alltid när den blir blöt.

Då brukar jag sticka in den mellan husses och mattes madrass och säng och dra den fram och tillbaka. Det brukar inte bli så uppskattat för att det blir lite lerigt där då, men livet vore ju trist om man alltid var lydig.

För jag är bara lydig ibland, om jag ska vara ärlig (vilket jag alltid försöker vara).

Nu när det är älgjagningstider brukar jag få älgkött blandat med mina vanliga torrknartar. Det är gudomligt smaskigt.

Apropå älg så tänkte jag berätta en sak som hände en gång.

Det var jag och husse som var ute en sommarkväll för att ta "kvällspissen". 

Då såg jag en älg i skogsgläntan som jag rusade fram till. Jag jagade den en bit, men sen tröttnade jag. Så jag vände mig om en slet upp lite gräs från en tuva som jag åt, jag älskar nämligen att äta gräs.

Då gick älgen till attack mot mig och jag sprang mot husse, då fick också husse springa och vi gömde oss bakom en traktor. Som tur var så slutade historien där och älgen återvände till skogen.

Jag antar att jag kanske inte borde bli en älghund, inte när det är som blir jagad av älgen istället för tvärtom.

Jaja, man kan ju inte vara bra på allt!

En suddig bild på mig och mattes lillkusin.

/Bailey

Bailey är en blandning mellan en pudel och labrador, han är alltså en vattenhund. Han har alltid gillat att simma, och på somrarna när det var varmt nog att bada i sjöar så brukade han simma långt ut i vattnet. 

Men en sommar för ett par år sen förändrades allt.

Mina lillasystrar hade lyckats fånga en mört i en håv och när de visade den för Bailey- så sade det bara smask!

Han slukade fisken hel och sedan dess har han varit helt tokig i fisk. Kanske inte att äta, men att jaga. Han brukar inte längre simma ut så långt, istället rusar han runt i medelgrunt vatten efter fiskarna. Han har inte lyckats fånga någon än, men för honom är det jaktlyckan som räknas.

True story!

/Matte