Hej kära människor och hundar!

Idag har jag varit och hälsat på några hästar. De var mycket vänliga mot mig och jag funderar på om jag ska börja rida. Jag är övertygad på att jag har potential att bli en ryttare av världsklass. Fast de är ganska stora och jag kunde inte hjälpa att känna mig lite hotad, så jag morrade lite för att visa dem hur stor och stark jag är.
Till min besvikelse måste jag erkänna att de inte såg ut att bry sig riktigt. Tur att jag i alla fall kan triumfera hundarna som delar samma gård som dem. Ville och Valle brukar skälla tungorna av sig när jag strosar förbi, fri som en örn. Som ni kanske läste i förra inlägget har kan jag vara lite fräck av mig, och häromdagen gjorde jag inte bara nummer 1 på deras på deras revir, rakt framför nosarna på dem, utan även nummer 2. Jag skäms inte ett dugg.
Hursomhelst, efter att jag hälsat på hästarna fortsatte jag och matte vår promenad och nu är jag hemma igen med tassarna flygandes över tagenterna.

Um... Matte, är du säker på att de inte äter upp mig?

Fascinerade varelser...


/Din Bailey