Tänkte bjuda på lite bilder från förra sommaren. Visst är jag gullig?

Jag är yogahunden- se och lär!

/Din Bailon    

På mormors dator finns inga bilder på moi. Men det finns några bilder på Castor, han är visserligen inte lika söt som jag, men lite ögongodis är han väl. Här är en bild på han och hans flickvän Meja. Får bara se vad hon säger, när hon får reda på att han är kastrerad...

Castor i närbild:

/Din Bailey    

Ännu en dag hemma hos mommo och Castor med mina tre människosystrar.

Idag har varit en ganska lat dag, vi har mest bara gått ut för att kissa, men på eftermiddagen gick jag och Castor ut på en promenad med lill-matte och stor-matte. Först gick vi hem till oss för att lill-matte ville hämta sitt gosedjur. Lill-matte gick in medan vi andra stannade ute.

Halloweenpumpan står fortfarande kvar utanför vår bro som en slemmig orange klump och jag tänkte att det kanske var dags att slänga den. Jag visade tydligt min åsikt om detta och lyfte mitt ben och kissade på den.

"Urrg, Bailey!" sade stor-matte och jag viftade på svansen, glad åt att hon hade noterat det.

Sen gick vi ner mellan en liten skog nära vårt hus på väg tillbaka till Castors hus.

Där hittade Castor ett av mina tuggben som jag hade glömt bort. Han tog upp den med munnen, men stor-matte tog av honom den. Hon sade att den var äcklig, och jag fattar inte riktigt, trots att människor brukar tycka att ett ben är så äckligt att de knappt vill röra det, så låter de sin adopterade gullegris tugga på den!

För alla er människor som läser detta, lyssna på ett klokt råd från en klok hund som mig själv: ge benet en chans, och du kommer att märka att du hellre tuggar på det en fredagskväll, än på chips och godis. Det är dessutom mycket nyttigare.

Hursomhelst, efter det korsade vi täckten på väg mot Castors hus och lill-matte och Castor gick in. Men jag och stor-matte gick vidare på en längre promenad vilket var härligt för oss båda.

För tillfället ser människorna på Animal Planet. Jag är inte särskilt intresserad av att titta på tv, men när en hund dök upp på skärmen blev jag så upprörd att jag ställde mig upp, gick fram till tv:n och skällde ut den för att den hade fräckheten att visa sig på Castors mark. 

Nu ska människorna snart få mat, jag har redan fått min mat, men om jag har tur lyckas jag charma åt mig lite av deras också.

Lycka mig till! Och glöm inte mitt tips- tuggben är utsökta!

/Din Bailey   

Matte och husse är i Amsterdam, så jag och mina människosyskon har sovit över hos mormor och Castor en natt nu och en natt till blir det också!

Det är så mysigt. Jag lill-matte, mormor och Castor har hittat på massor av skoj idag. Vi har gått på en del promenader och så och Castor blev släppt på täckten och rände runt som en galning medan jag måste vara kopplad för att jag är "opålitlig". Kanske ligger det ett korn av sanning i det påståendet. Så fort jag blir släppt springer jag in i skogen och kommer inte tillbaka hur mycket folk än ropar efter mig.

"Kom hit själv om du vill nåt!" brukar jag tänka, och ibland tänker jag "äsch, jag gör väl som jag vill."

/Bailey

Idag är hela min familj på skolan och på jobbet. Själv är jag hemma hos mormor och min kusin Castor. "Mormor" är min lillmattes mormor, men jag brukar tänka att hon är min också trots att hon är människa. Castor är jag inte heller släkt med på riktigt men han är i alla fall av samma art och det känns som om vi vore släkt...

Han är mycket yngre än mig och kan- som jag sade förut, vara ganska bråkig. Men för tillfället är han helt okej faktiskt. 

När jag är hos mormor och Castor brukar vi hundar alltid få ett varsitt ben att tugga på eller en morot. Det är en av de många anledningarna till att det är så mysigt att vara hos mommisen.

Vi brukar också gå på promenader, och då brukar mormor gömma godis åt oss i skogen. Typiskt nog hittar Castor alltid godiset före mig. Fast jag är i alla fall mycket snabbare på att springa och hämta bollar. Åh vad bollsugen jag blev nu!

Mer än så kan jag inte berätta just nu, men jag återkommer! 

/Bailey

Godmorgon allihopa. 

Har varit ute i skogen en timme nu och bara sprungit runt i den friska luften. Nu är det faktiskt ganska skönt att sitta inne med aningen blöt päls och bara slappa. Nu är inte surkatten inne heller, och det är ju alltid något bra.

Det ända dåliga som jag kan komma på är att min nos kliar så förfärligt. Det gör den alltid när den blir blöt.

Då brukar jag sticka in den mellan husses och mattes madrass och säng och dra den fram och tillbaka. Det brukar inte bli så uppskattat för att det blir lite lerigt där då, men livet vore ju trist om man alltid var lydig.

För jag är bara lydig ibland, om jag ska vara ärlig (vilket jag alltid försöker vara).

Nu när det är älgjagningstider brukar jag få älgkött blandat med mina vanliga torrknartar. Det är gudomligt smaskigt.

Apropå älg så tänkte jag berätta en sak som hände en gång.

Det var jag och husse som var ute en sommarkväll för att ta "kvällspissen". 

Då såg jag en älg i skogsgläntan som jag rusade fram till. Jag jagade den en bit, men sen tröttnade jag. Så jag vände mig om en slet upp lite gräs från en tuva som jag åt, jag älskar nämligen att äta gräs.

Då gick älgen till attack mot mig och jag sprang mot husse, då fick också husse springa och vi gömde oss bakom en traktor. Som tur var så slutade historien där och älgen återvände till skogen.

Jag antar att jag kanske inte borde bli en älghund, inte när det är som blir jagad av älgen istället för tvärtom.

Jaja, man kan ju inte vara bra på allt!

En suddig bild på mig och mattes lillkusin.

/Bailey

Kanske har jag glömt att berätta att det finns en katt i min familj. Fast för mig så tillhör han ABSOLUT INTE familjen. Förut bodde han i pannrummet, men det brann ner så nu när det börjar bli kallare om nätterna så släpper mina människor in honom. 

Det är så hemskt.

Tro mig, jag har försökt att ge den tjurskallen en chans, men han bara väser surt så fort jag närmar mig.

Också sitter han där i tvsoffan om kvällarna medan mina människor ser på tv. Han kurrar retsamt, och tittar triumferande på mig för att jag inte får vara i soffan.

Men när mina människor inte är i närheten och både jag och dumkatten är ute så tar jag igen för gammal ost.

Tyvärr har jag aldrig lyckats få tag i honom. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle göra om jag lyckades. Jag tror att jag jagar honom bara för att skrämmas. Hur lite han än vill erkänna det så är han rädd för mig.

Mohahah!

Förut fick Bulan (katten) till och med sova i lill-mattes sovrum, men sen ville hon inte det längre för hon hittade mask på honom. Rätt åt honom, tycker jag. Fast tyvärr får han sova i vardagsrummet istället...

Här är en bild på surplutten!

Ser du onskan i hans ögon? Kom inte och säg att han är gullig, då sviker ni mig...

/Bailey

Idag har varit en rolig dag. Jag och min kusin Castor (som är en lagotto) har lekt utomhus hemma. Castors matte är min mattes mormor, men jag brukar tänka att hon är min mormor också.

Matte brukar kalla Castor och mig för "den lilla bruna" och "den stora svarta". "Den lilla bruna" låter mycket gulligare, men jag vet att det är jag som är hela min familjs gullegris.

Castor kan vara en ganska jobbig typ. Alltid ska han nafsa mig i öronen och sno mina leksaker. Men jag gillar honom ändå. Han är snart två människoår gammal så det är inte så konstigt att han är så sprallig. Jag minns när han var en valp och han var runt som en tennisboll...tennisboll- åh vad jag älskar det ordet!

Han var runt som en mmm-tennisboll för att han hade så mycket päls, nu är han också ganska runt, (fast det är för att han är så bortskämd).

Här är en bild på oss när vi leker, matte tar bilden...

/Bailey