Kanske har jag glömt att berätta att det finns en katt i min familj. Fast för mig så tillhör han ABSOLUT INTE familjen. Förut bodde han i pannrummet, men det brann ner så nu när det börjar bli kallare om nätterna så släpper mina människor in honom. 

Det är så hemskt.

Tro mig, jag har försökt att ge den tjurskallen en chans, men han bara väser surt så fort jag närmar mig.

Också sitter han där i tvsoffan om kvällarna medan mina människor ser på tv. Han kurrar retsamt, och tittar triumferande på mig för att jag inte får vara i soffan.

Men när mina människor inte är i närheten och både jag och dumkatten är ute så tar jag igen för gammal ost.

Tyvärr har jag aldrig lyckats få tag i honom. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle göra om jag lyckades. Jag tror att jag jagar honom bara för att skrämmas. Hur lite han än vill erkänna det så är han rädd för mig.

Mohahah!

Förut fick Bulan (katten) till och med sova i lill-mattes sovrum, men sen ville hon inte det längre för hon hittade mask på honom. Rätt åt honom, tycker jag. Fast tyvärr får han sova i vardagsrummet istället...

Här är en bild på surplutten!

Ser du onskan i hans ögon? Kom inte och säg att han är gullig, då sviker ni mig...

/Bailey

Idag har varit en rolig dag. Jag och min kusin Castor (som är en lagotto) har lekt utomhus hemma. Castors matte är min mattes mormor, men jag brukar tänka att hon är min mormor också.

Matte brukar kalla Castor och mig för "den lilla bruna" och "den stora svarta". "Den lilla bruna" låter mycket gulligare, men jag vet att det är jag som är hela min familjs gullegris.

Castor kan vara en ganska jobbig typ. Alltid ska han nafsa mig i öronen och sno mina leksaker. Men jag gillar honom ändå. Han är snart två människoår gammal så det är inte så konstigt att han är så sprallig. Jag minns när han var en valp och han var runt som en tennisboll...tennisboll- åh vad jag älskar det ordet!

Han var runt som en mmm-tennisboll för att han hade så mycket päls, nu är han också ganska runt, (fast det är för att han är så bortskämd).

Här är en bild på oss när vi leker, matte tar bilden...

/Bailey

Bailey är en blandning mellan en pudel och labrador, han är alltså en vattenhund. Han har alltid gillat att simma, och på somrarna när det var varmt nog att bada i sjöar så brukade han simma långt ut i vattnet. 

Men en sommar för ett par år sen förändrades allt.

Mina lillasystrar hade lyckats fånga en mört i en håv och när de visade den för Bailey- så sade det bara smask!

Han slukade fisken hel och sedan dess har han varit helt tokig i fisk. Kanske inte att äta, men att jaga. Han brukar inte längre simma ut så långt, istället rusar han runt i medelgrunt vatten efter fiskarna. Han har inte lyckats fånga någon än, men för honom är det jaktlyckan som räknas.

True story!

/Matte

Jag och matte har kul på ängen! Leken går ut på att ha bollen och den andra ska försöka ta den. Jag leder!

/Bailey

Den här bloggen kommer framförallt att handla om Bailey. Så jag tänkte att jag kunde berätta lite om honom. För fyra år sedan bodde vi människor i England i två år och då adopterade vi honom.

Bailey är alltså 100% engelsk och stolt över det!

Vi stannade i England i ungefär ett år efter att Bailey blivit min lillebror, men sen åkte vi tillbaka till Sverige igen. Sverige var något nytt för Bailey, men han vande sig snabbt. Sverige är bra för honom, för vi bor på landet så han får vara lös väldigt mycket. 

Den första vintern i Sverige var en spännande tid för honom. Snö älskar han. Jag och mina systrar brukar kasta snöbollar åt honom och det tycker vi alla är roligt. Han hoppar upp och fångar dem i luften. Sen när vi går in igen så plockar vi bort alla snöklumpar som fastnar i hans långa lurviga päls!

/Matte

   Hej alla människor och hundar! Välkommen till våran blogg!

På bilden ser ni mig, jag heter Bailey.

Matte ville tyvärr inte vara med på bild...

Hoppas ni gillar vår blogg i alla fall! Vi kommer att turas om att skriva inlägg. Fast matte får skriva åt mig, jag har lite svårigheter att skriva med mina stora tassar.                                                                                                          

Oj, bilden hamnade visst på sniskan! 

/Bailey och Matte